Jag bara måste skriva av mig.
Jag är en 45 årig kvinna som har blivit olyckligt kär i min arbetskollega. Så här började allt….
Han började jobba på en annan avdelning som samarbetar ofta med min för ca 4 år sedan. Jag märkte inte så mycket av honom i början. Vet bara att han var så tyst och verkade blyg i början. Lite introvert skulle jag säga. Efter några månader hade jag skapat Tinder profil och han likade mig där. Jag var naiv och trodde att han visste att detta var jag så jag matchade honom. Nästa dag skrev han först. Han blev så överraskad och frågade om detta var jag(som att han inte viste). Det blev lite pinsamt. Efter några dagar träffades vi på jobbet. Han var nervös det märktes ju på honom och det var jag med. Vi började mer och mer titta på varandra och ler mot varandra, så jag tolkade detta som att han var intresserad. Jag frågade honom efter några veckor om han skulle vilja ta en kaffe med mig någon gång eller gå ut. Han blev väldigt osäker och svarade att han ska fundera. Men han ångrade sig…
Nu är det bara pinsamt mellan oss. Vi kan inte prata med varandra, väldigt sällan och oftast är det jag som påbörjar konversationen. Jag har också märkt att han spanar och ler mot andra mina kollegor. Detta gjorde mig jätte besviken.
Är jag dum för att jag känner så som jag gör? Hjälp….
